trettiodagarsprojektet

Lena Annelie Albertsson. Med Annelie som andranamn, tillika tilltalsnamn. Lena är från mamma. Hade jag fått välja hade jag hellre fått något av hennes andra två namn, som Ingrid till exempel, men som spädbarn har man inte previlegiet att välja själv. Nåväl. Lena är inget hemskt namn på något sätt, så jag kan leva med det. Annelie bara är. Det är inget vackert namn, om man frågar mig, men inte heller ett vidrigt sådant. Värre hade det varit att heta Linda eller Carola. När jag var 12 år ville jag heta Sarna. Idag är jag innerligt tacksam över att det namnet inte var något som mina föräldrar ens övervägde. Eller visste om fanns. Om det ens finns.

Albertsson. Albertsson. Som jag ÄLSKAR det namnet. Jag skulle tycka att det var ett slöseri med ett bra efternamn att byta bort det vid ett eventuellt giftermål. Det kommer från gammelfarfar Albert. Han hann dö innan jag började leva, men om honom har jag hört enbart goda ting. Jag har inte svårt att tro det när jag ser på hans och Selmas avkommor. Farfar är min stora idol och har så varit sedan jag var liten. Att allt ordnar sig och att allt inte alltid behöver vara perfekt för att vara bra nog är två fina grejer jag har fått med mig därifrån.

Jag är också en Hermansson. Hermansson i mig har växt fram över tid, tror jag. Som mormor är jag lite. Som tycker att det är sjukt onödigt att köpa en massa nytt när man kan återanvända gammalt. Eller helt sonika använda gammalt. När jag var liten tyckte jag att mormor var jobbig i det att man minsann skulle äta upp och aldrig slänga. Nu går jag mer på hennes linje, fast jag slänger mat ibland. Till exempel kommer jag att slänga fyra brödskivor idag som har stått framme i två dygn. Inte undra på.

Hade jag inte varit så förtvivlat lat hade jag engagerat mig mer i saker. Som politik. Och så hade jag blivit vegetarian för hundra år sedan. Eller varit mer strikt med att konsumera miljösmart. Eller gått med i någon kör. Eller jobbat ihjäl mig. Men jag är lite för mycket livsnjutare för att fixa allt det där. Jag vill känna att det är okej att ta dagen som den kommer. Jag saknar disciplinen som krävs för att vara hard core. Men jag imponeras av människor som lever kompromisslöst och ändå har kvar förståelsen för att andra tänker olika.

Ska vi tala om passioner i livet måste jordens finaste människor och musik nämnas. Sen tycker jag att jag har talat om passioner nog.

Idag är nagellacket blått och pelargonerna är i vinter-mode.