trettiodagarsprojektet

Det är fult att ångra sig. Det har jag fått lära mig av samhället. Kanske för att man blir lite misslyckad om man ångrar saker. Ett tag försökte jag säga till mig själv att jag inte ångrade någonting, eftersom jag inte skulle vara samma insiktsfulla jag om jag hade en massa saker ogjorda. Skitsnack och helt sant, säger jag. Jag menar, har jag inte blivit den relativt empatiska människa om jag hade låtit bli att håna Anna i högstadiet, för att hon sa paprika på ett annat sätt, bakom hennes rygg? Hade jag varit en bättre nu i så fall? Men också lite sant, för med erfarenheten lär man sig och blir växer (förhoppningsvis).

Jag ångrar en massa saker. Jag ångrar att jag var ojuste mot Anna. Oftast ångrar jag mig när jag blir tvärarg och häver ur mig en massa saker. Jag ångrar sällan det jag har sagt, men hur jag sa det. Jag ångrar att jag har varit orättvis mot min bror. Jag ångrar att jag inte sökte till frisörlinjen istället för samhäll/humanistisk. Jag ångrar att jag inte bröt med sociopatpojkvännen redan efter ett par veckor. Jag ångrar att jag inte har stått upp för mina vänner alltid när andra har snackat ner dem, utan bara blivit tyst. Jag ångrar att jag inte har stått upp för mig själv när det har behövts. Jag ångrar att jag inte ställde till med en scen första gången den äldre mannen tog på mig på ett sätt jag inte var bekväm med.

Att jag var en skit mot Anna bad jag henne om ursäkt för. Ska inte hända igen. Jag kommer fortsätta bli arg, men förhoppningsvis agera klokare med åren. Jag slutar vara orättvis mot min bror. Jag har lärt mig att klippa folks hår på egen hand. (Jag är också glad över de vänner jag har fått på grund av mitt gymnasieval.) Jag har lärt mig att bryta med killar. För fort ofta, men jag lär mig fortfarande. Hittar någon balans. Jag har kommit på hur enkelt det kan vara att stå upp för en vän utan att trampa på någons tår. Jag ska ställa till med en sjuhelsikes scen om någon tar på mig på ett sätt jag inte är bekväm med. A work in progress.

Om man inte ångrar saker, spär man inte då bara på sin egen stolthet? I allsin dar, det handlar väl bara i grund och botten om att se resultaten av sina egna svagheter. Det borde väl vara och är nog en självklarhet för de allra flesta.