trettiodagarsprojektet

Att dyka ner med näven i min handväska är lite som ett äventyr. Som att kolla vad man kan hitta i Skalmans skal, ungefär. Kanske är jag den typen av människa som borde ha en liten, nätt handväska som rymmer nycklar, tamponger, mobil, plånbok och snus. För det är egentligen bara det jag prompt måste ha med mig. I stället har jag min stora, fantastiska, turkosa handväska som rymmer en hel värld. Jag använde den som handbagage när jag var över till USA över jul, och i den fanns då två böcker, två tidningar, pennor, necessär, kläder för tre dagar (bra timat, eftersom det var exakt så länge mitt bagage var borta) och en dosa General White. Rymmer en värld, men ser inte så stor ut.

Nåväl. Att en väska är stor kan också leda till ett förfall, eftersom man bara kan proppa i nya saker hela tiden utan att behöva hålla efter det som ligger däri. Som det är nu finns det diverse jobbpapper, en svart mapp, pennor, skräp, sockar och trosor (rena, tack och lov, som hamnade där när jag skulle sova över någonstans, men sov hemma i alla fall), en bok, två plastklämmor som man har till att försluta plastpåsar, delar av boarding passes, en varm vintermössa, tuggummi, nagellack, en en-krona och tamponger. Vänligen lägg märke till att jag bara har EN av de fem saker jag tycker känns relevant att ha i min handväska. Det blir till att rensa ur den, fast inte nu. Det får bli ett helgprojekt tillsammans med att vattna mina blommor.