trettiodagarsprojektet

Jag vet inte om man kan säga att jag saknar ambitioner, men jag är inte särskilt driven för tioårframåt. Det jag lägger min energi på är nuet. Kan jag förbättra nuet? Ja. Hur kan jag förbättra nuet? Så tänker jag ut några lösningar och utgår från det.

Det finns dock en dröm som jag har, och det är att jag vill leva på mitt skrivande. Jag vill skriva böcker och kanske någon krönika nu och då. Fast det är inget jag gör något åt här och nu. Det ligger i framtiden.

Jag tar det jag får och gläds över det. Gläds över det som kommer i min väg, tackar och tar emot. Tar möjligheterna som ges mig. Haffar saker som passerar. Och om man ser på livet så känns det så onödigt att ha tio saker som man absolut måste ha gjort. Det finns en överhängande risk att man missar de där tillfällena till andra saker som passerar.

Det finns en fara med att leva som jag gör. Risken är att man bara far planlöst omkring utan någon direkt riktning. Men jag har en plan. Jag vet vem jag vill vara när jag är 80, om jag blir 80. Och det är utifrån det som jag hoppar på tågen som passerar mig. Jag väljer inte ett tåg med destination: karriär. Jag väljer inte ett tåg med destination: ytlighet. Jag hoppar på andra tåg som jag vill hoppa på, för att de är roliga och/eller intressanta och för att de tar mig till ställen jag vill vara, med resor som formar mig till den jag vill bli. Och jag ska njuta av de där åkturerna som är mitt liv.