trettiodagarsprojektet

Det känns lite vemodigt, det här. Det är alltid så, när saker jag tycker om går mot sitt slut, och det här är onekligen slutet på trettiodagarsprojektet. Som det är nu sitter jag i min soffa, och skriver det sista inlägget för bloggen och det första inlägget på den nya datorn. Jag gillar den nya datorn, men ogillar det faktum att jag var tvungen att skaffa mig en. Jag hade ju redan en - om än något förstörd (en morgon droppade det vatten från taket rakt ner på min gamla dator). Jag visste att det skulle vara dags att köpa en ny inom kort, men det kändes slösaktigt. Slösaktigt på miljön och slösaktigt på ekonomin. Så är det. Det är slösaktigt, och jag gillar inte slit och släng-mentaliteten. Samtidigt måste jag medge att jag är hemskt glad över att ha en fungerande dator.

Jag är hemma från jobbet idag. For hem tidigare från jobbet igår och är hemma idag. Gör inte många knyck. Äter, grejar och vilar. Sådant är livet just idag. Jag ser att det kommer nya tète-à-tète-knoppar i krukan jag har på soffbordet. Pelargonerna behöver vattnas. Magen är full på uppstekta kroppkakor (så gott, trots det otäckt äckliga namnet). Strax blir det en dusch. Och jo. Imorse vaknade jag av att solljuset letade sig in i glipan som blir mellan rullgardinen och fönstret. Det ger levnadsglädje!